I modern finansiering är det fundamentalt att kunna rangordna olika kreditgivare i förhållande till en gemensam kredittagare. Det kan till exempel handla om relationer mellan banker, kreditfonder och obligationsinnehavare. En sådan rangordning åstadkoms ofta genom ett intercreditoravtal. Bruket av intercreditoravtal är en del av en kontinuerlig utveckling av metoder för riskfördelning och krishantering, där kreditmarknadens aktörer själva är drivande. Genom att låta intercreditoravtal få genomslag vid företagsrekonstruktion och konkurs, åstadkoms ett slags harmonisering av villkoren för prioritetsskiktning mellan avtalsslutande borgenärer, utan ingrepp i nationell sak- eller insolvensrätt. Det finns en rik internationell litteratur om intercreditoravtal. Så här långt har sådana avtal emellertid inte varit föremål för någon mer omfattande undersökning med utgångspunkt i svensk rätt. Denna bok bryter således i stora delar ny mark. I boken analyseras intercreditoravtalets struktur och funktion samt förutsättningarna för att avtalet i sina centrala delar ska upprätthållas vid insolvens. Särskilt undersöks rättsverkningarna av avtal där en borgenär efterställer sig viss eller vissa andra borgenärer. Detta sker med hjälp av renodlade exempel och mot bakgrund av ändamål med regleringen på finansieringsområdet samt utvecklingen av internationell marknadspraxis. Boken riktar sig till forskare, praktiskt verksamma jurister, lagstiftare och rättstillämpare som intresserar sig för frågor som rör kreditgivning, finansiell reglering, förmögenhets- eller obeståndsrätt. Sara Göthlin är verksam vid Stockholm Centre for Commercial Law, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Som tidigare advokat inom bank- och finansrätt har hon mångårig erfarenhet av att biträda svenska och utländska långivare och låntagare i samband med bland annat förvärvs- och fastighetsfinansieringar. Boken är hennes doktorsavhandling.