Kan man överleva grymheter och ofattbart lidande utan att förlora sin medmänsklighet? Ett svar ges av en tioåring som tar på sig ansvaret att leda flera hundra tusen barn efter att deras planet utplånats. Utan vuxnas närvaro företar han en farofylld resa genom rymden i sökandet efter en ny planet. Som understöd har han sin stab av jämnåriga barn och robotar. Svek, förräderi och grymhet uppdagas under hela färden. Ska de fina minnen av kärlek som han fått av sina anhöriga före katastrofen blekna och lämna honom som ett kallhamrat överbefäl, eller ska minnena av medkännande och kärlek hjälpa honom att stå emot alla prövningar och vara hans kompass för alltid?