Donavon kändes enorm. Jag hade inte ridit honom på flera månader och då bara utomhus. Här inne på hoppbanan med en lång rad höga hinder framför mig kände jag modet svikta. Men det här var enda sättet att fånga Ashs uppmärksamhet!

Jag samlade upp tyglarna och gjorde mig redo att rida in på hoppbanan. Men någon hade tydligen lagt märke till att jag inte hade kavaj på mig, för plötsligt hördes en röst bakom mig:
Är du säker på att det är du som ska rida?
Absolut, svarade jag, tryckte till med hälarna och red in på banan.

Jag visste att det gällde allt eller inget