Vad hade hänt om araber och berber år 732 vunnit slaget vid Poitiers och utvidgat sitt välde från Spanien norrut ända till England? Ett ekonomiskt och kulturellt uppsving eller ett förtryck av religiösa minoriteter och islam upphöjt till det enda sanna och rätta?

Den till synes mödolösa elegansen i uttrycket är Johannes Salminens varumärke sedan länge. Lärdom paras med sinne för den talande detaljen när han i dessa essäer gör nedslag i islams, Bysans och Europas historia på båda sidor om 1000-talet. Det är en blodig historia byggd med slavkraft och svärd, men också med häpnadsväckande fickor av tolerans och välstånd, bildning och livsnjutning. En av dessa var Cordoba före 1000-talet, en annan Toledo ett par hundra år senare. Också i Jerusalem var tre religioner levande sida vid sida tidvis möjligt ända fram till korstågen.

Salminen lyfter fram grymma härskare, lika blodtörstiga oberoende av religion, men också hjältar. En av dem var kalifen Omar som valde att i sliten mantel rida in i Jerusalem på en kamel till sina soldaters förskräckelse i en av historiens oblodigaste erövringar. En annan Akbar, härskare över Indien under 1500-talet, muslim men med osedvanlig förmåga att bygga broar till landets andra viktiga trosriktning hinduismen.

Med dagens stora islamska invandrarströmmar till Europa är det viktigare än någonsin att söka sig bakåt i historien och se inte bara det fula ansiktet, utan också det vackra.