Grottorna i Haydrahudahus, den fjärde av Barakats böcker som översatts till svenska, är en roman om en uppdiktad värld befolkad av kentaurer: en värld där människan framträder som en rest av en gåtfull saga, bara skönjbar som inristade märken i en trasig stentavla. Berättelsen framskrider på ett sätt där fantasin blir fantasi efter att ha genomgått verklighetens skärseld, och det verkliga blir verkligt efter att ha genomgått fantasins skärseld.