Anna-Lisa Sahlströms Den sista fursten är en bok om Edvard Gylling, finländaren som vid sidan av Otto Wille Kuusinen nådde högt i Sovjethierarkin. Gylling var en av de sista "upprorsledarna" som lämnade Finland 1918 efter de rödas nederlag i inbördeskriget. Under 1920- och 30-talen blev han ansvarig för uppbyggnaden i rådsrepubliken Karelen, den officiella titeln lydde ordförande för folkkommissariatet för den autonoma socialistiska sovjetrepubliken Karelen, i folkmun kallades han rätt och slätt för "president". Gylling var en omtyckt ledare, inte minst för att han aldrig drog sig för att söka sig ut bland folket, hans resor inom Karelen var både många och strapatsrika. Liksom så många andra av ledarna i Stalins Sovjet föll han offer för terrorn, arresterades 1938 och avrättades. Gylling rehabiliterades först år 1955.

Sahlströms bok är den första biografin över Edvard Gylling - det är ett helporträtt där inte bara politikern träder fram, vi får följa med Gyllings år som klasskamrat med Otto Wille Kuusinen i Jyväskylä gymnasium, hans studieår i Berlin, därifrån han skriver vackra kärleksbrev hem till sin trolovade, Fanny Achrén - hon som sedan blev hans hustru och delade hans liv i Karelen - minsann inte fritt från umbäranden. Breven till Fanny blir många.