I den teori om ingenting som framlägges i denna bok är alla nödvändiga egenskaper hos den observerade verkligheten kopplade, via den antropiska principen, till egenskaper som är nödvändiga för medvetandet. Följaktligen kommer utvecklandet av teorier om medvetandet att kunna visa på striktare tester av denna teori, som då skulle kunna utföras av fysiker och kognitionsvetenskapare i samverkan. Russell framhärdar därför i att denna teori är vetenskaplig i strängaste Popperiansk mening. Dessutom är det så, om vi accepterar teorins premisser, att vi kan utgå från fastlagd fysisk teori (kvantmekaniken och den allmänna relativitetsteorin) och ”bakvägen” hitta egenskaper som måste finnas hos medvetandet för att de fysiska teorierna ska kunna gälla. Dessa argument kan sedan i sin tur användas för att leda teoriutvecklingen om medvetandet. Början på en sådan process utvecklas i diskussionen om postulaten för TID och PROJEKTION, och även när det gäller kravet på självmedvetande.