En samling noveller som innehåller vemod och sorg, men också hopp och mänsklig värme; berättelser som bildar broar mellan människors världar.

Vi får här bland annat träffa den 91-årige mannen som minns dagen hans hjärta brast i ungdomens Iran; den cancersjuka flickan som skriver ett avskedsbrev till sin älskade; och hur kan världens vackraste ögon förvandlas till två tomma hål helt utan värme?

Roza Takiporians debutbok är en hyllning till livet som fyller läsaren med glädje, sitt allvar till trots.

"... en snudd på himmelsk prosa."
- Maria Marteleur, OM Magazine

"Språket är lättillgängligt, tydligt och kommunikativ. [...] En lovande och lättläst debutbok som förmedlar mycket känslor och humanistiska perspektiv på ett enkelt, öppet och avskalat sätt."
- Mats Linderoth, Bibliotekstjänst BTJ (häftepos 12119421)

"Roza Takiporians novellsamling ger mersmak"
- Kulturbloggen

"En kristallklar prosa"
- Tidningen Kulturen