Folket i Fatmomakketrakten trodde långt in på 1900-talet blint på att det fanns väsen av olika slag som grep in i människornas liv och påverkade deras vardag. Dessa väsen kunde vara goda, men det fanns även onda väsen, exempelvis sådana som ansågs kunna byta bort sina barn mot människobarn. Man trodde också att människor kunde ge sig till känna efter döden; det skulle ofta hänga ihop med någon begången oförrätt, t.ex. ett mord. Vissa människor ansågs besitta förmågan att spå eller trolla. Det var således inte bara naturens krafter man hade att förhålla sig till; man var också tvungen att ta hänsyn till det övernaturliga. Dessutom trodde man att människans öde var bestämt från början och det kunde man inte komma ifrån. En del traditioner går förmodligen långt tillbaka i tiden och anses vara historiskt förankrade. Sjätte volymen av »Nybyggarliv i Vilhelmina» handlar om denna föreställningsvärld.