Det är hösten 1993. Arbetslösheten slår nya rekord. Verklighetens män ska lotsa landet ur krisen och pekar med hela handen när de talar i teve. Men i betongen är ingenting gratis. Kontant betalt endast. Men några får betala ett högre pris än så det högsta
Det som börjar som en sorglös tillvaro där man lever för dagen och inte tycker att ett svartjobb är så mycket att orda om, utvecklas snabbt till någonting helt annat, händelserna skenar iväg, som ett herrelöst expresslok mot katastrofen. Ansvar ska utkrävas och ansvar ska tas. Men det är inte okomplicerat i en tid då ansvar inte på något sätt är ett bevis på att man är vuxen.

Det fanns ett ögonblick då han kunnat sätta stopp för alltsammans. Han har lagt datum och klockslag på minnet. Då han satt i en utkyld Saab tillsammans med en civilklädd polis. Det enda han behövt göra var att öppna munnen och säga som det var. Men det tog emot. Hade han sjungit ut hade ingen behövt dö och då hade han inte suttit där framför skrivmaskinen och försökt berätta om de människor han känner, de levande och de döda.
Det är ett sätt att reda ut sin del i skulden. Vem har ansvaret? De som låter sig utnyttjas i svartjobb? De som organiserar svartjobben? Byggmästarna som blundar för hanteringen? Eller är det någonting fel på ett samhälle där människor trycks ut i den här skumma hanteringen. Det går naturligtvis att tacka nej till svartjobb men det är inte så enkelt om alternativet är arbetslöshet.

Det här är en rolig bok. Men den är också sorglig. Och den är spännande. Här finns råa skildringar av människor som utnyttjas och här finns förtärande passion och äkta kärlek. Det är en riktig rövarhistoria, fylld av humor och infall men också en grym saga som bara kan sluta på ett sätt.