Detta är min tredje bok om min hemby Arntorp i Bohuslän - den här gången med fokus på gården Hagkroken där jag föddes. Det var när jag upptäckte att hela den gamla byn höll på att försvinna, - ätas upp av industrimark - som jag bestämde mig för att dokumentera minnen och berättelser från gården. Där fanns åtta gårdar och jordbruksfastigheter när jag bodde där - nu finns egentligen bara en gård kvar! Jag förstår inte riktigt hur man så här kan förstöra stora arealer av åkrar och ängar! Naturligtvis inser jag att man vill att staden ska utvecklas. Men behöver det ske på fin och historisk åkermark, och måste den ena gården efter den andra rivas och jämnas med marken?