Våra barn gör sällan samma val som vi. Många i kyrkan har barn eller vänner som har lämnat tron och den kristna gemenskap som de vuxit upp i. Kvar finns föräldrar och andra - ofta med skuldkänslor och sorg. Vad gjorde vi för fel? 

Med liknelsen om den förlorade sonen som utgångspunkt förmedlar Rob Parsons ett hoppfullt och utmanade budskap till alla som bryr sig dem som lämnat tron - eller kanske bara kyrkan.

"Det är dags att sluta döma och skuldbelägga", skriver Parsons. "Vi behöver både tålamod att vänta och förmåga att acceptera, men framför allt behöver vi upptäcka kraften i den förlåtelse och kärlek som inte ställer några krav. Det finns inga garantier för att en förlorad son eller dotter ska komma hem igen. Men vi kan be, hoppas och förbereda allt där hemma inför den dag då dem vi saknar allra mest kanske kommer tillbaka - och alltid lämna en lampa tänd ..."