I de karelska skogarna fanns en gång en trollkarl vid namn Kurmo, som lär ha haft en björnpäls som förvandlade honom till en björn när han ville färdas genom skogarna.

Det var i brytningens tid mellan gammalt och nytt. Skulle ångloken verkligen kunna konkurrera ut gästgiverierna och hästskjutsarna? Hur skulle det då gå för Kärraboda gästgiveri, dit Tomas kom skidande en vinterkväll för att börja som lilldräng i stallet.
? Det här är våra hästar, visade honom Anni, dottern på gården. ? Men rör inte Silver. Honom sköter gårdstomten om.
Tomas trivdes gott med sin syssla, men sedan kom Grim, den nya drängen, en elak bjässe till karl. Tomas blev anklagad för stöld och inlåst i boden i väntan på länsman. Det var en vårdag och det blev kallt när solen gick ner. Men där hängde ju en gammal björnpäls; det skulle säkert kännas varmare om han tog den på sig?


Ritva Toivola (f -42) har gett ut över 30 barn- och ungdomsböcker och är fri författare sedan 1990. Hon bor i Helsingfors, skriver helst på morgnarna och gillar att resa, ströva i skogen och paddla. Tomas Björnhjärta (Tuomas Karhumieli) belönades 2010 med Luku-Varkaus-priset. 2011 utkom en fristående fortsättning, Anni Unennäkijä, som det kliar i översättarfingrarna att få förvandla till svenska. Idun har tidigare gett ut Ritvas trilogi om gonattarna och de två böckerna om tidsresorna.

? Det ska vara fantasi i det jag skriver, säger Ritva, men det gör ju inte berättelserna mindre sanna, eller hur?