"Egendom kan studeras från två klart skilda utgångspunkter: som ett begrepp och som institution. De två tillvägagångssätten ger mycket olika resultat. I idéhistorien har egendom åtnjutit ett mycket blandat rykte och ibland uppfattats som identiskt med välstånd och frihet, ibland med moraliskt förfall, sociala orättvisor och krig. I utopiska fantasier är avskaffandet av skillnaden mellan "mitt och ditt" som regel en av kärnpunkterna. Till och med många tänkare som varit för egendom uppfattar det som ett i bästa fall oundvikligt ont. Historien om alla samhällen, från de mest primitiva till de mest utvecklade, visar däremot på ägandets allmängiltiga karaktär och hur alla försök misslyckats att grunda ett egendomslöst samhälle, om så frivilligt eller med tvång. Det råder alltså i detta fall en osedvanligt stor brist på överensstämmelse mellan vad människosläktet tror att det behöver och vad det, av dess handlingar att döma, i själva verket föredrar."
Så inleder professor Richard Pipes sin bok Ägande och frihet där han hävdar att det privata ägandet genom historien har utgjort en barriär mot alltför stor statlig makt och möjliggjort en utveckling mot ett demokratiskt samhälle.
Översättning Staffan Skott
Richard Pipes är professor i historia vid Harvard University och har bland annat skrivit ett tiotal verk om rysk och sovjetisk historia. Hans mästerliga arbeten
The Russian Revolution och
Russia under the Bolshevik Regime betraktas internationellt som den klassiska gestaltningen av revolutionen i Ryssland Han har två gånger erhållit en Guggenheim-docentur. På svenska har tidigare utkommit
Den ryska revolutionen (1997, 2001).
