Tidig folklivsforskning eller etnologiska studier av "kultur" utifrån materiella objekt och dess utbredningsområden, utgör en central tematik i denna skrift. Under de senaste tvåhundrafemtio åren har artefakter och avgränsande miljöer i stigande grad tjänat som källmaterial för svensk kulturhistoria. Dessa kulturtolkningar har tillskrivits en rumslig utbredning som därmed projicerats på en enskild region eller på riket/nationen som helhet. Föreliggande skrift vill kommentera hur föreställningar om det "svenska" alternativt "den regionala kulturen", har behandlats och uttryckts under stor del av 1900-talet. Utgångspunkten är således en idé- och vetenskapshistorisk studie av materiell och miljöbaserad kulturtolkning. Utifrån folklivsforskningens fältbaserade kulturstudier - med jämförande inslag från arkeologisk kulturteori och miljötolkning - har analysen satts i relation till rådande uppfattningar om ras, kynne och etnicitet.

Med föresatsen att tolka och skildra den svenska "kärnkulturen" gav sig folklivsforskare som Sigurd Erixon, med adepter, ut i fält med kamera och frågelistor. Vad var det man kartlade? Vad ville man förmedla genom kartbildernas kulturgränser och föremålstyper? Och hur hanterade forskarna problemet att tolka social kultur med hjälp av topografiskt orienterade föremålsstudier?