Richard Brautigan var en mycket speciell amerikansk författare som publicerade en svit av oförliknekliga böcker under 1960- och 70-talet, böcker som gled omkring utanför rörelserna i tiden, som varken tillhörde beatlitteraturen eller hippierörelsen eller de övriga litterära modevågorna. Istället mixtrade han med en helt egen berättarstil extremt förtätade fundersamma snapshotnoveller om udda vardagshändelser som slår fast hisnande intressanta mikropåståenden om tillvarons allra innersta nervdallringar. Alltid med en underström av finurlig humor, oftast godmodigt varm, emellanåt förtörnat bister.
Richard Brautigans novellsamling Gräsmattans hämnd är överrumplande infallsrika berättelser, fulla av förvånande detaljer. Han iakttar folk på håll, med skarp örnblick och samtidigt ett grundläggande accepterande av allt och alla, hela tiden på spaning efter svaret på livets kringglidande gåta. Ibland känner han sig som "spöket av ett barn" som "undersöker minnet av sina leksaker".