Richard Brautigan slog igenom stort under kärlekssommaren 1967, men trots att han gjort San Francisco till sin hemstad hörde han egentligen varken hemma bland hippies eller i den tidigare generationen beatpoeter. Han är något helt för sig själv, en melankoliker med humor, en språkmagiker som aldrig tappar verkligheten ur sikte, en poet som kan komprimera ett liv till tre rader eller låta ett ögonblick uppta tio. Här är ett stort urval ur hela Brautigans produktion; i all sin lätthet och med sin skenbara anspråkslöshet är det viktig poesi.

Jonas Ellerström har översatt och skrivit inledning.