Descartes var 41 år när han publicerade sin första bok. 1637 utkom en volym som bland annat innehöll den berömda avhandlingen om ”metoden”, "Discours del la méthode pour bien conduire son raison et chercher la verité dans les sciences". Denna avhandling ingår i detta urval av Descartes skrifter tillsammans med hans "Betraktelser över den första filosofin" (1641) och "Avhandling om själens passioner" (1649).

Avhandling om metoden hör till den filosofiska litteraturens mest klassiska verk; den är också den mest personliga och levande av Descartes skrifter. Redan genom att vara skriven på franska, och inte på latin, innebar den en väsentlig nyhet. Buskapet var också radikalt. Descartes gick till storms mot skolastikens auktoritetstro och hävdar tankens frihet. Hans första metodregel är tvivlet, att endast godta det som sant som jag trots alla ansträngningar inte kan betvivla. Descartes frågar inte vad man kan godta eller vad det mänskliga intellektet i allmänhet kan godta, utan vad jag kan godta, vad som för mig som ett tänkande väsen är otvivelaktigt. Det fasta punkten han nådde fram till var cogito ergo sum, jag tänker alltså finns jag till. Denna radikala självreflektion utvecklade han vidare i sina "Betraktelser över den första filosofin".