"I Nordiska museets samlingar finns det en brudkrona som stilmässigt hör hemma på 1600-talet. Den är inköpt till samlingarna i mars 1904 och sades då vara från Halland. Kronan lä
r en gång hittats nergrävd på en plats nära gården Älgsås. En piga från Bökstorp var med och hjälpte till med slåttern. När hon räfsade satte hon räfsskaftet i marken, och det klang till. Nergrävd i jorden fanns ett kopparskrin och i skrinet låg en brudkrona. Kullen där kronan hittades kallas Krunebacken, senare Kronobacken. Detta skulle ha skett på 1700-talet. Sägnen säger att i ett röse intill ligger skatter gömda. men en drake vaktar där. En av Älgås-bönderna lade ut liar som dödade draken och bonden blev därför ägare till brudkronan.
Kronan fanns fram till år 1885 kvar på gården och användes vid giftermål i släkten. Den lånades även ut till andra brudar i församlingen och i grannsocknarna. En gång tillhörde kronan kyrkan, men dyrbarheten hade grävts ner i ofredstider för att förhindra att plundrare och fiendehoppar skulle roffa åt sig den. En annan förklaring lyder att den skulle ha stulits och att tjuvarna gömt undan den på detta sätt, men att de sedan inte haft möjligheten att hämta den."

"Det finns stora stenblock i Vinbergs socken som jättarna, vilka bodde vid Hermanstorpsberget i Ljungby, har kastat. De retade sig på de kristna som byggde kyrkor och vars klockklang störde dem. De missade dock sina mål, så den stenen som slängdes mot Stafsinge kyrka föll ned vid Sannagården -fast en del säger att den hamnade i Ringsås. Och stenen som var ämnad för Skrea kyrka kom bara till sydsluttningen av Tröingeberg."

Den unga författarinnan Rebecka C Anderzon från Halmstad har satt ihop denna spännande samling om sägner och väsen i Halland, från Kungsbacka i norr till Laholm i söder.