”Glorious days are here again.”Så sjöng vår längtan.Så ropade vår tro.Men vår dag var annan.Ren skjorta på kroppen,uppvärmd matform på bordet.Och vår ärones morgonett möte med biståndshandläggaren. Redan 1989 skrev Ragnar Thoursie om åldrandet, när han efter pensioneringen återkom som lyriker med diktsamlingen Kråkorna skrattar och vad han kallade ”sena dikter”. Sedan dess har han givit ut tre prosaverk, varav en självbiografi i två delar, och tilldelats Svenska Akademiens Kungliga pris. Tjugo år efter den förra diktsamlingen får vi nu ta del av hans sånger, noteringar och reflektioner om tillvaron som föremål för äldreomsorgen. Och vem skulle vara bättre skickad att rapportera om denna verklighet än han, som tidigt fick epitetet Folkhemmets diktare.