Vi drog iväg från trångboddhet, snoriga småsyskon och oförstående föräldrar, säger Svarten när han sakta glider gatan fram i sin gamla Chrysler New Yorker.
I slutet av 50-talet föddes en ny ungdomskultur – Raggarna!
Unga män med fett i håret, skinnjackor, jeans och gamla amerikanska bilar samlades på Kungsgatan i Stockholm.
– Det var som en gräshoppssvärm. Varifrån de kom vet jag inte, säger kommissarie Roland Vrethammar som jobbade på Klara polisstation.
Raggarna gjorde allt det som vi andra inte vågade, men kanske drömde om. De revolterade, mot sin föräldragenerations och det etablerade samhällets värderingar.
Medan de äldre förfasade sig över ungdomens förfall, stod vi som var för unga för att få vara med, inte hade körkort eller vågade fråga om vi fick åka med, bredvid och såg på hur killarna i de stora bilarna, lätt som en plätt, plockade upp de tuperade blondinerna som vi själva förgäves suktade efter…
Nu får vi i Per-Olof Sännås reportagebok följa med in i raggarnas värld. Långt bortom braskande löpsedlar och torra polisprotokoll och möta grabbarna och tjejerna bakom myten. P-O Sännås är fotografen som blivit känd genom sina inträngande skildringar av olika gängkulturer. Han har tidigare gjort lovprisade fotoböcker om skinheads, graffitimålare, Black Army och Hells Angels.
– Jag har alltid fascinerats av det svenska folkhemmets första rebeller och visste att jag en dag skulle göra en bok om dem, säger Sännås. En regnig höstkväll 2008 var det dags. Jag hejdade en raggarbil på Sveavägen och frågade om jag fick följa med. Med viss tvekan släppte de in mig.
Därmed började en resa genom Raggarsverige som varade i tre år. Jag fann en kultur som fortfarande levde och utvecklades trots att det är 50 år sedan de första raggargängen dök upp.
Kulturen har gått i arv. När far blir för gammal för att köra raggarvarvet tar sönerna och döttrarna över.
Bilar med stora fenor och massor av krom byggs inte längre. Men Elvis röst är bevarad för evigt och raggen går fortfarande över landet.
Så kliv in i baksätet och häng med…