Rafael Donners essäsamling öppnar med en text där pappan Jörn Donner ligger på operationsbordet. Det är en hjärtoperation med stora risker. Patienten överlever, texten spinner vidare kring temat styrka förvandlad till svaghet en utveckling vi alla kommer att få uppleva.

Den unge Donner hör röster, det är känslor som tränger sig på. De talar precis när de vill och är omöjliga att kontrollera. De är svåra att sätta ord på men man kan ta omvägen och beskriva upphovet till kakofonin: skammen över att ha strypt en tupp då hungern efter kött blev för stor. Galenskapen man känner ensam i en fyllecell i Esbo polishus. Stoltheten då Finland vann guld i hockey 1995. Självsäkerheten man återvinner genom att byta namn.
Rafael Donner skriver högst personligt, hans texter är fyllda av intressanta och humoristiskt skarpa iakttagelser av både hans eget inre och världen kring honom. Han hör röster och vi hör hans. Den är stark och originell. Lyssna!