Pluras husman är min tredje kokbok på fyra år. I Pluras kokbok (2009) var vi i Provence, på Sydkoster och Kungsholmen, i Pluras spanska kokbok (2010) begav vi oss till Mallorca och Barcelona. Under de här åren har jag burit tanken på den här boken inom mig, att göra en bok om all den mat som jag växte upp med och älskar så högt, att skriva ett mattestamente till mina barn och mina medmänniskor.
Men det är inte bara barndomens mat här, i hela mitt vuxna liv har jag ju rest omkring på de svenska vägarna med Eldkvarn, ätit mat från Skanör i söder till Kiruna i norr. Ibland har man blivit förskräckt och besviken men många gånger har det varit tvärtom, man har blivit glatt överraskad och dagen och resan lättare att stå ut med. Till exempel glömmer jag aldrig en kväll på Värdshuset i Pajala i början av 90-talet där vi serverades den exotiska rätten ugnsstekt tjäder, sådant kan man leva länge på, och framförallt prata om. För det är ju så att mat spelar en stor roll i människors liv, speciellt när man är på resande fot, mil efter mil av granskog, dag ut och dag in. Då blir måltiden ett välkommet avbrott, en högtid, något man ser fram emot.
Det pratades mycket om mat i mitt föräldrahem, mat var viktigt och min mamma Magda såg till att vi alltid fick det bästa på bordet, hon kunde trolla fram en festmåltid av vad som helst, till mina kompisars och andra besökares stora förvåning. Eldkvarns trummis, som en gång sov över hemma hos oss på Åkaregatan, säger än idag att han aldrig upplevt en sådan frukost som dukades upp på morgonen när han vaknade.
Så se denna bok som en hyllning till min mamma och den svenska husmanskosten, minnen från ett liv vid middagsborden längs vägarna i Sverige.
De levnadsglada gastronauter som har bistått mig i denna bok är (som vanligt) Johan Åkerberg vid spisen, Pepe Nilsson har fotograferat maten och Pär Wickholm har formgivit.
Jag har alltid levt med mat alldeles inpå mig. Från det jag föddes och nästan omedelbart kände dofterna från mammas kök, till denna dag då jag redan i morse började fundera på vad jag skulle laga till middag. Jag vet inte om man kan kalla det kärlek, kärlek till maten och måltiden, umgänget omkring bordet, över tallrikarna och glasen.
Plura
