Så ung och vacker morgonen var i Paris den gången vi möttes! Det är svårt att motstå den inledningen. Särskilt som raden är skriven av en åttioårig affärsman och industriledare ur Frankrikes allra översta skikt, vars livskamrat under femtio år, Yves Saint Laurent, nyss avlidit.

Pierre Bergé skrev under ett år efter Saint Laurents död 2008 brev till honom, då han inte längre kunde tala med sin älskade. Men föreliggande volym är ingen avskedshälsning, den är en kärlekssång. Bergé blandar hågkomster, reflektioner och kärleksförklaringar till ett föredömligt vittnesbörd om storsinthet och vidsynthet ett oändligt stort hjärta. Breven är inte bara djupt gripande utan också mycket elegant formulerade. Varmt lyriska men strängt formmedvetna ansluter de till den franska litteraturens förnäma stiltradition.
Livet med Saint Laurent var inte lätt. Där fanns otrohet, missbruk och förkrossande psykiska problem. Och Bergé undviker inte heller att beröra svårigheterna. Ju längre boken framskrider kontrasteras Saint Laurents nedstigningar i helvetet mot de oerhörda framgångarna på modescenen. Men Bergé ser det hela i ett kärlekens ljus som försonar allt.