Den unge Karsten anländer med en liten grupp män till en namnlös by i en brotglömd dal. De har kommit för att genomföra nedmonteringen av AT-289. En gång byns levebröd.

Men här tycks endast minnet av det förgångna finnas kvar och byns invånare verkar egendomligt besatta av det kakel som en gång producerades i den nu nedlagda fabriken.

I Kvinnor och barn först återkommer Peter Terrin med sin Kafka- och ibland David Lynch-liknande berättarstil. Här har förfrämligandet huvudrollen omgivet av en stilla men tilltagande absurditet.