Mellan 1908 och 1917 fördes en intensiv diskussion inom det socialdemokratiska partiet om vilken politik som skulle föras. Högern hade majoritet, men vänstern var en stark minoritet; man hade ett flertal riksdagsmän, några ledamöter i partistyrelsen och dessutom hela ungdomsförbundet. På partikongressen 1911 röstades flera av vänsterns förslag igenom och vänstermannen Fredrik Ström blev partisekreterare. Diskussionen fördes i tidningar och
tidskrifter, i riksdagen, på debattmöten och säkerligen vid många kaffebord. 1917 splittrades partiet och Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) bildades. Men under perioden 1908 till 1917 var utgången av striden ingalunda given på förhand. I Norge fördes en liknande diskussion inom socialdemokratin. Där gick vänstern segrande ur striden 1917.

Diskussionen om reformism eller revolution är nästan lika gammal som arbetarrörelsen själv. Motsättningarna fördjupades under början av 1900-talet. Arbetarrörelserna i alla industrialiserade länder drogs med. Man debatterade arvet efter Marx och Engels, vägen till socialism och en rad andra politiska frågor. Diskussionen är långt ifrån avslutad. Den förs än idag. Det som skulle bli den svenska socialdemokratiska vänsterns viktigaste tidning, Stormklockan, startades 1908. I tidningen växte det fram en stark kritik mot Hjalmar Branting och den socialdemokratiska ledningen, inte minst dess riksdagsgrupp. Skribenterna i Stormklockan menade att den socialdemokratiska ledningen gick åt höger och närmade sig liberalerna, medan den internationella och nationella utvecklingen istället krävde att arbetarrörelsen borde orientera sig åt vänster. Polemiken skärptes och argumenten fördjupades. Sällan har debatten varit så intressant och motsättningarna
så tydliga inom den svenska arbetarrörelsen som under åren 1908-1918.