Hösten 1906 står en nyanländ rysk familj på Skeppsbron i Stockholm. Det är Channah och Schlem Salman Musjkin, med två små barn och ett trudge på väg, som anlänt från Kronstadt utanför Sankt Petersburg på flykt undan tsardömets pogromer. De har tänkt ta sig vidare till Kanada, men pengarna räcker inte och de blir kvar i Stockholm. Med hjälp av den judiska kolonin installerar de sig i en nybyggd lägenhet på Söders höjder. Detta är upptakten till Peter Mosskins nya roman, som är en fristående fortsättning på den kritikerrosade Skänk åt den fege en hingst, som kom hösten -94. Där följde Peter Mosskin spåren efter sin okända farmor, den kvinna vars öde väckt hans undran sedan hans far påstått att han inte visste namnet på sin egen mor. Med fantasins hjälp återskapade Mosskin denna Channahs historia i Ryssland; i den nya romanen tar berättelsen ett kliv närmare honom själv. Huvudperson nu är den äldste sonen Volotke, som ska komma att bli Peter Mosskins far. Två år efter ankomsten dör Channah, något som Volotke aldrig kommer att förlåta. Han överlever genom att dikta sig ett glansfullt och ärorikt ryskt förflutet och genom att så småningom utplåna moderns bild i sitt inre. Samtidigt tar han sig målmedvetet fram i den verkliga världen, när fadern blir sjuk i tbc slutar han skolan för att arbeta, och avancerar från springsjas till kontorist. Som vuxen är han välbeställd men rotlös försäljare av bildäck i ett hektiskt förkrigseuropa, med sin förnekade bakgrund som ett trauma¿ Romanen följer honom fram till krigsutbrottet; hans liv har ingen bestämd riktning, och han uppehåller förhållanden med två kvinnor samtidigt, men på väg hem från Schweiz i augusti 1939 inser han att Sverige är det land han ska leva i. Glöm inte bort att jag finns är en nära och inlevelsefull invandrarroman om en tidigare epok av vårt sekel då krig och förföljelse svepte flyktingvågor över världen. Och en annorlunda stockholmsskildring ¿ av ett främmande Stockholm, bland skräddare, kuskar och rabbiner.