Bokens tyska titel: Grosse, kleine Schwester. Utkom på Verlag Kiepenheuer & Witsch 1998.



Huvudpersonerna i romanen är de två systrarna Ruth och Lea, födda i Brünn (Brno) i Tjeckien 1907 resp. 1908. Där levde de fram till efter andra världskriget men tvingades då fly från sitt land på grund av sin tyska nationalitet. Då hamnade de i en liten småstad i Schwaben i Västra Tyskland, där de levde "ensamma tillsammans" under resten av sitt liv. När vi träffar dem i bokens första kapitel är de gamla, har lämnat arbetslivet, lever inneslutna i sin våning och i sina minnen, bråkar som de alltid gjort som syskon men är dödligt rädda att den andra skall gå bort. I deras samtal dyker minnen upp från det andra livet, det som de levde som barn och unga i Brünn. I varje kapitels andra del förflyttas vi tillbaka dit och till sådana situationer, som spökar i deras minnen. Vi får så uppleva situationer från skilda epoker i deras liv: Tidig barndom, första världskriget, mellan-krigstiden och den efter hand påsmygande nazismen, tyskarna inmarsch, andra världskriget, Röda Arméns intåg och slutligen fördrivningen ur Tjeckien. Dessa båda utvecklingslinjer, den från våningen i Tysklan och den från livet i Brünn konvergerar mot slutet, vilket också blir systrarnas slut.


Romanen ger dels ett fullödigt dubbelporträtt av de båda äldre damerna (som har sin motsvarighet i författarens egen familj), dels ett porträtt av det centrala skeendet i Europa under nittonhundra-talet. Den ger också inblick i europeiska flyktingars problem. Stilen är enkel och okonstlad, berättandet lågmält realistiskt och avsnitten från Brünn är rika på historiska och kulturella detaljer.