I maj 2000 förändrades Peter Bruséns liv när han bröt ryggen under en semesterresa och blev rullstolsburen. Därmed fick han en egen erfarenhetsbaserad kunskap inom det fält där han var ämnessakkunnig vid Socialstyrelsen. Han insåg att även om rullstolen är ett viktigt hjälpmedel kan den innebära ett stigma, som andra blir fixerade vid genom ett slags tunnelseende. I den här boken reflekterar han över motsägelser och komplexiteter i en strävan att uppnå ett liv jämförbart med andra, inte bara jämlikt.

Författaren utgår från en mångvetenskaplig värld som innefattar såväl humanistisk och naturvetenskaplig kunskap som egna erfarenheter. Om vi till äventyrs tror att människors möten har en enkel förklaring kan insikten om hur spegelneuroner hänger samman med evolutionära, psykologiska, sociologiska, juridiska, filosofiska och tekniska perspektiv kännas som en utmaning. Här skapar möten mellan olika kunskapsvärldar sammanvävda berättelser, som i sin tur ger upphov till ny, oväntad kunskap.

Möten är kroppsliga, kommunikativa och på sikt kunskapsbärande. Ömsesidigheten riskerar att försvinna med den skadade kroppen, där känslans snabbspår kan ge upphov till en offeridentitet. Möten sker också mellan den enskildes livsvärld och lagstiftarens systemvärld.

Trots framsteg utsätts personer med funktionsnedsättning fortfarande för en diskriminerande praktik och en bristande delaktighet. Ett samhälle med lika villkor är fortfarande långt borta när tunnelseendet och offerrollen definierar våra möten, är en av Peter Bruséns slutsatser.

Bodil Jönsson, professor emerita vid Lunds universitet, har skrivit ett inledande förord.