Övergångar från antiken till feodalismen har sedan sin publicering 1974 etablerats som det internationella standardarbetet om det förkapitalistiska Europas historia. Bokens centrala tema är Europas utveckling från antiken till medeltiden. Slavarbetet, antikens speciella produktionssätt, tilldelas en avgörande betydelse.
Anderson jämför den sociala och politiska utvecklingen i de grekiska, hellenistiska och romerska samhällena. Romarrikets fall studeras mot bakgrund av dess regionala splittring och de germanska stamsamhällenas framväxt. Den västeuropeiska feodalism som växte fram under tidig medeltid var ett helt nytt produktionssätt. Dess förmåga till tillväxt var anmärkningsvärd, men den bar också på fröna till sin slutliga kris.
Perry Anderson analyserar dessutom den totalt annorlunda utvecklingen i Östeuropa, där effekterna av de asiatiska nomadinvasionerna spelade en avgörande roll. Balkan behandlas som en särskild östeuropeisk region, präglad av det kvarlevande Bysans, vars undergång markerar övergången till den nya tiden i Europa.
Detta arbete följdes av en andra del 1974, svensk utgåva Den absoluta statens utveckling, utgiven på A-Z förlag.