Det är 1975 och vi lever ännu i den Gyllene parentesens Sverige där allt är möjligt för de allra flesta. Göteborgsförorten Brunnsbo ute på den svenska industrialismens hjärtland Hisingen är inget undantag. Där tvinnas trådar från Orienten, Köpenhamn, det västgötska slättlandet och Förortssverige ihop till en väv där olika slag av nödvändigt förräderi bildar tydliga mönster. Förräderi mot det egna könet, mot urgamla patriarkala traditioner och mot det gamla klassamhället. Trots att det Sverige som Perra Winberg målar upp i en framtidsoptimistisk och färgrik fresk är så olikt det Sverige vi känner idag, så finns där också sådant som följt människan i alla tider: översitteri, hämnd och den grymma olyckan. Då när ögonblicket stjälper och stjäl själva livet. Perra Winbergs unge alter ego, Niklas, ser och hör allt från sin förortstrygghet. Han och lillbrorsan behöver inte lägga kraft och energi på tankar om utanförskap och ekonomisk knapphet. Sådant existerade inte i folkhemmet. Mamma är hemma med de två sönerna, pappa strävar på och drar in pengar till familjen, så såg det ut överallt i Sverige vid den här tiden. Men en sak skiljer Brunnsbo från andra svenska förorter. Över den svävar hämndens falk. Dumlefalken.