Carl David af Wirsén var Svenska Akademiens ständige sekreterare längre än någon annan han var också kritiker, poet och maktmänniska. Få eller nya är de positiva omdömena om honom. Han lever kvar som poet med någon enstaka, fortfarande sjungen psalm. Men främst är han känd som rabiat Strindberghatare liksom motståndare till Heidenstam och Levertin. Han utövade makt, han skydde inga medel. Han var hatad och avskydd. Han var manipulativ och fursteslickare, hans främsta förtjänst blev att han såg till att Nobels testamente om nobelpris i litteratur hamnade hos Svenska Akademien att förvalta och utdela. Själv såg han till att ett flertal av hans egna (Wirséns) favoriter fick nobelpriset, men han satte stopp för andra. Han stred också mot vissa författares inval i akademien. Här publiceras den första stora boken om Wirsén. Den är välkommen och spännande att läsa om en persons tilkortakommanden och strävanden.

Per Rydén är professor e.m. o litteraturvetenskap i Lund. Han har skrivit en rad uppskattande och omfattande böcker om ingenjör Andrée, om Heidenstam och Levertin m.m.