Lasse Diding i boken:

"Att jag går omkring i trasiga skor och en sliten kavaj är inte någon sorts gimmick. Det är för att jag inte vill göra mig av med saker."

"Hotell Havanna var min sista fyllegrej. Jag köpte huset 2006 som en bra-att-ha-grej. Samma år slutade jag dricka sprit. Fem gånger."

"Sedan jag blev nykter och börjat förstå mig själv har jag blivit vuxen på fler och fler områden. Det är en mental befrielse som liknar det folk går igenom när de blir frälsta."