Det centrala i 2008-års sjukreform var att förmå människor att ta tillvara den arbetsförmåga de har kvar. Den tanken har funnits sedan 1990-talet. Reformens innehåll präglas av en koppling till en tankekedja där sjukdom förknippats med ett starkt skyddsvärde, högre statligt ersättningstak, obligatoriskt deltagande i försäkringen och ett betydande skydd mot påtvingad omskolning till enklare arbetsuppgifter. Arbetslöshet förknippas istället med ett svagare skyddsvärde som syns i det lägre ersättningstaket, att den försäkrade tillåts avstå från en central del av skyddet och i att omskolning är själva kärnan i arbetslöshetsförsäkringen. I boken presenteras den rättsliga utvecklingen av sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och arbetsgivarnas ansvar för sjuka arbetstagare, från försäkringarna skapades fram till idag.

Övergången från sjukskrivning till arbete eller arbetslöshet medför flera förlustrisker för den sjuke. Lagstiftarens lösning är en komplicerad reglering av arbetsförmågebedömningar. Den präglas av en tro att läkare och myndigheter genom övervakning kan skilja mellan de som är så sjuka att de ska ha sjukförsäkringens inkomstskydd och de som inte ska ha det.

Kanske vore det en bättre idé att lämna den mycket gamla tankekedja där sjukdom anses vara mera skyddsvärd än arbetslöshet. En sjuk människa som omskolar sig till ett annat yrke eller utför en viss mängd samhällsnyttigt inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd blir inte mindre skyddsvärd för det.