Ordet konservativ betraktas numera som liktydigt med reaktionär, bakåtsträvande. Men så har det inte alltid varit. I Dietrich Eckarts onda öga närmar sig Per Landin sju personer som spelade en framträdande roll under den tyska nationalsocialismens förberedelseår och delvis hörde till den så kallade konservativa revolutionens män.
Här finns den tragiske bohemen och självmördaren Moeller van den Bruck, som i boken Det tredje riket med profetisk hetta gav namn åt det nationalsocialistiska tusenårsriket. Frikårsmannen Ernst von Salomon var på tjugotalet delaktig i mordet på den judiske utrikesministern Walther Rathenau och blev långt senare efter andra världskriget bekant med vänsterterroristen Ulrike Meinhof. Hembygsdiktaren Gustav Frensson liksom kolonialförfattaren Hans Grimm betraktade sig som den västerländska kulturens beskyddare men kom istället att bereda vägen för en av de grymmaste ideologier som förtryckt mänskligheten. Den senare gav med sin roman Folk utan livsrum inspiration till Hitlers erövringståg
I centrum för titelessän står Dietrich Eckart, som vid sekelskiftet översatte Ibsens Peer Gynt till tyska och också han var en luggsliten bohem som föraktade det borgerliga livets affärsmoral och till intet förpliktigande liberalism. På ölstugorna i München upptäckta han den unge Hitler och fungerade en tid som dennes mentor och dörröppnare. Han avled 1923, ensam och alkoholiserad.
Per Landin äger en djup förtrogenhet med tysk kultur. Han skriver levande, lättläst och med distans om sju män som blev belastade till följd av sitt samröre med nationalsocialismen.