I sin första bok på 14 år skriver Per Holmer om minnen, resor och valfrändskaper i en salig röra. Han tar oss till skira näs och yttersta uddar, deklamerar svenska språkets vackraste och sårigaste kärleksdikt framme vid stupet på Dún Aonghasa, äntrar Helgoland, möter Nosferatu i Wismar och Clontarf, begrundar de namnlösas kyrkogård vid Svinastacken där Wien upphör, följer i Franz Kafkas sista fotspår, letar fram den unge Joseph Goebbels trots att födelsestaden försöker sopa igen alla spår och låter Peter Lorre förevisa exilens såriga anlete medan han frilägger the face behind the mask. Djupt förtrogen med den nederländskspråkiga kulturen ser han Amsterdam minnas och förändras mellan två politiska mord, hävdatecknar den märkliga familjen van Gogh, läser poesi tillsammans med en katt, väntar förgäves på Nobelpris med den evige kandidaten Hugo Claus och följer även andra än Anne Frank till Westerbork. I pregnanta biroller skymtar Mata Hari och Chet Baker. Ett mer än sjufalt beslöjat självporträtt eller en orienteringskarta? Både och.

Per Holmer, född 1951, bokdebuterade 1973 och har hittills utgett tre novellsamlingar och åtta romaner. Den senaste, Svindel (1997) nominerades till Augustpriset. Han har även översatt ett åttiotal titlar från fyra språk, bl.a. den "ocensurerade" Anne Franks dagbok (2005) och nio romaner av flamländaren Hugo Claus.