Per Hallström kände sig som en främmande fågel i sin samtids litterära och politiska klimat. Tillflykt fann han, redan från unga år, i böckernas värld; då gärna i fjärran trakter och tider. I hans minnesteckning över Carl Snoilsky anar man att han hos den stundtals vemodige greven funnit en nära valfrändskap. Hallströms studie av Snoilskys liv och författarskap lämnar således även inblickar i hans egen diktarvärld.