År 1950 hade vi 36 bilar per 1000 invånare. 1997 hade antalet ökat med1250 procent.
Det har medfört genomgripande förändringar av landskapet och av samhället i stort.
Fler kan bo glesare, och fler kan arbeta och tillbringa sin fritid allt längre från hemmet.
Den utglesning som följde gjorde det nödvändigt att ha bil, och bilen gjorde i sin tur utglesningen möjlig. Underlaget för kollektivtrafiken försämrades, bilbehovet stärktes än mer och välståndsspiralen växte vidare.
Trafiken är idag vårt största miljöproblem. Trots att vi löst många av delproblemen återstår många, bl.a. koldioxiden. Sak samma med trafiksäkerheten. Sverige är ett av världens trafiksäkraste länder. Ändå inträffar årligen ¾ Estoniakatastrof på våra vägar.
Vi står inför stora utmaningar.
Sakta men säkert kan man se ett nytt paradigm växa fram: mer moral, mer måtta och mer eftertanke. Begrepp som miljöanpassade transportsystem och nollvisionen tyder på det. Men går det fort nog?
I Resor i tiden ger några av landets trafikexperter sin syn på den trafik som varit och den som kommer.
Professorer, planerare, praktiker - och en humanist - ger exempel på det som påverkar trafiken imorgon, t.ex. IT och miljöaspekter.
En del av inläggen är tänkvärda och intresseveckande. Andra lättsamma och roliga.
Alla är givande.