Bruno K. Öijer har etablerat sig som en av Sveriges främsta poeter efter att under en följd av år ha haft kultstatus tack vare sin suggestiva diktning och sina intensiva framträdande som performancepoet på klubbar och rockfestivaler. I denna bok studeras Öijers hela författarskap med utgångspunkt i den position som outsider han har skapat åt sig. Här undersöks det tidiga sjuttiotalets avantgardistiska manifestationer, nittiotalets apokalyptiska undergångsvisioner och tematiseringen av sorg i Trilogin (1990–2001). Studien inleds med en genomgång av outsidebegreppet och de litterära valfrändskapernas – beatpoeterna, Dylan – betydelse för Öijers outsiderposition. Hans arbete med stenciltidskriften Guru Papers (1972–1975) var uttryck för ett avantgardistiskt engagemang, och slagorden härifrån – ”Krossa den förbannade kultureliten” och ”Den laglösa fantasin till makten!” – har präglat bilden av hela perioden. Öijer har upprepade gånger genom åren uttalat sig i manifest, artiklar och intervjuer, och i boken ses dessa uttalanden som uttryck för en poetik där accepterandet av kaos är förutsättningen för en poesi som vill skapa närvaro. I bokens sista del detaljstuderas Öijers bildspråk i den centrala dikten ”Skisser till ett av Dödens tal”, och den muntliga karaktären i hans poesi diskuteras. För att beskriva hans framförande lanseras begreppet ”lyrikperformance”, som analyseras i förhållande till beat-performance, rock'n'roll och Antonin Artauds ”grymhetens teater”. Sammantaget ger Per Bäckströms Aska, tomhet&Eld; en bred och djup bild av ett av den svenska poesins intressantaste författarskap.