Vissa kärlekar måste ta större plats än andra i ditt liv.

Du kan inte veta på förhand vilka de är, men du kan vara säker på att du förstår när det händer. Kärleken som tränger undan allt annat; dina naturliga instinkter, det du tidigare vetat och trott på, alla dina övertygelser.

Så var hans kärlek till Katarina. Hon var äldre än han. Hon dolde hemligheter som det skulle ta tid att upptäcka. När han väl gjorde det, var det redan för sent. Det här är berättelsen om den fullständigt utplånande kärleken, som när en tyfon drar fram och lämnar ruiner efter sig.

Så var också kärleken till musiken och de personer han startade sitt band med. Det var på Skånegatan i Stockholm som allting tog fart i mitten av nittiotalet, till tonerna av Stone Roses, Broder Daniel och Pavement. Alla samlades på Hannas Krog. Musikerna. Journalisterna. Drömmarna.

Det här är en roman om att vilja ha allt, att förverkliga sina drömmar, att ge sig hän. Men också om att förlora sig själv och inte kunna stå upp för det som är på riktigt. Det är berättelsen om en man utan ryggrad.