Paul Ricœur (1913–2005) är en av samtidens stora filosofer. Som ingen annan har han gjort dialogen till det centrala temat för sin filosofi: den mellanmänskliga dialogen, men också den hermeneutiska med texter och den konstruktiva dialogen mellan olika filosofiska skolor.
Detta urval texter från den ”senare” Paul Ricœurs författarskap är hämtat från perioden 1972–2004. Urvalet domineras omfångsmässigt av den etik som han presenterade inom ramen för en sin studie av självet: Soi-même comme un autre (1990). I de tre studier som utgör denna etik tar han läsaren med på en resa genom det moralfilosofiska landskapet. Han diskuterar ingående de mest betydande historiska referenserna, som Aristoteles, Kant och Hegel, tillsammans med samtida etiska teorier som Rawls rättviseteori, Habermas diskursetik, fenomenologisk etik och dygdeetik. Det handlar om tre komprimerade kapitel där Ricœur stakar ut sin egen väg. Sin etiska vision summerar han på följande vis: strävan efter det ”goda livet” med och för andra inom rättvisa institutioner.
Dessa tre kapitel ramas in av två texter. Dels en föga uppmärksammad text från 1972, ”Tillägnelse”, som lyfter fram de antropologiska förutsättningarna för den texthermeneutik som Ricœur utvecklade från och med 70-talets första år och som hänger intimt samman med hans moralfilosofiska reflexioner. Dels en fjorton år yngre text, hämtad från det som kom att bli Ricœurs sista stora verk, Parcours de la reconnaissance (2004), där hans etiska reflexion relateras till en antropologisk teori om mänskliga förmågor och om olika former av erkännande. Boken avslutas med ett samtal med Ricœur om ”makten, rättvisan och det goda livet”.
Paul Ricœur var professor i filosofi vid olika franska universitet och i filosofisk teologi i Chicago.

Boken har sammanställts av Bengt Kristenson Uggla, professor vid Åbo akademi, som också svarar för en introduktion och separata presentationer av de valda texterna.