Paul Celans poesi hade sina rötter i staden Czernowitz i dåvarande rumänska Bukovina. Det var en miljö som med sin öppenhet och tolerans mellan fyra språk och tre religioner alltför snart, när fascism och nazism lett fram till andra världskriget, kom att framstå som en osannolik utopi. Den tyskspråkige Celan, född i den judiska familjen Antschel, förlorade båda sina föräldrar i koncentrationslägren, och upplevelsen kom att i grunden färga hans livs- och språksyn. Via Wien, där han bokdebuterade 1948, tog Celan sig själv till Paris där han bodde fram till sin död i förtid år 1970. Hans tidiga dikter utgjorde ett närmast surrealistiskt flöde; existensens tyngd, hemlösheten och inflytandet från den judiska mystiken fick mot slutet varje sparsmakat, nyskapat ord att framstå som en långsamt fallande droppe i en kalkstensgrotta.

Den stora tidlösan är en verkligt fullödig presentation av ett av samtidens mest uppfordrande och angelägna författarskap. För översättning, urval, efterord och kommentarer står Lars-Inge Nilsson.