Andningsvändning - eller Atemwende, som den heter på originalspråk - utkom för första gången 1967. Paul Celan hade vid det laget redan hunnit etablerat sig som en av de mest angelägna europeiska poeterna. Med denna bok radikaliseras han uttryckssätt ännu ett varv; hans poesi blir än mer komprimerad, än mer precis, och än mer koncentrerad kring sina egen obönhörlighet. Celan kom själv att betrakta just Andningsvändning som en vändpunkt i sitt skrivande. Boken är en av hans mest omfattande och framstår som utmärkande för hela hans författarskap - ett av 1900-talets otvetydigt mest inflytelserika.



Detta är första gången som ett enskilt verk av Paul Celan i sin helhet - och inte ett urval av hans dikter – utkommer på svenska.



Översättningen är gjord av poeten, litteraturprofessorn och akademiledamoten Anders Olsson. Han har också försett boken med ett omfattande efterord där han bland talar om sin egen, drygt fyrtioåriga, relation till Celans poesi, om Celans plats i den svenska poesin, och, överlag, om vad det innebär att översätta en bok som Andningsvändning till svenska.