Oskuldens tecken är Patti Smiths första lyriksamling på mer än tio år.
Här ansluter hon sig till den stora amerikanska traditionen av ordkonstnärer när hon tolkar världen med sin unika röst och sitt omisskännliga, laddade och nyskapande språk.





Ur Mimarens kärlek



En gång vaknade jag och hörde din röst. I dess sanning
uppfattade jag delar av naturen, hela den naturliga världen.
Jag hörde de döda. De ropade på mig. Jag kände mina
krafter. Ändå gick jag inte ut i natten. Jag gick inte ut i världen. Jag använde inte mina krafter, men jag skrev det jag skrev. Mitt hjärta gråter men mina ögon är torra som en saltbädd.


Den fördömda dimman och alla spädbarns andning ska
lätta. Jag ska smörja mitt hår. Jag ska lossa det sista. Jag ska darra som du när jag ser det synliga bläck som lossnar från min haka. Jag har dansat på okunskapens rand. Jag har gråtit omöjliga drömmar. Inget har jag tinat. Jag har stått i ett skevt ljus som borde ha tagit mig härifrån men som bara lämnade mig med en människa jag aldrig varit.