Riddarna på Transportcentralen utspelar sig mestadels i kulvertsystemet på ett stort svenskt sjukhus och huvudpersonerna är markservicekillarna på Transportcentralen.

Riddarna på Transportcentralen är ingen pamflett i syfte att beskriva vården som sådan; den handlar om den yrkeskategori som oftast inte nämns i politiska diskussioner. I denna berättelse står inte undersköterskor och sjuksköterskor längst ner i den hierarkiska ordningen, det gör de som har sitt kontor i underjorden och som äger sin alldeles speciella yrkeskodex, utvecklad utanför alla universitet och fortbildningskurser.

Riddarna på Transportcentralen är ingen politisk pamflett överhuvudtaget. Den vill istället utifrån sin begränsade sfär beskriva en tid/era i samhället, som är i försvinnande (som i berättelsen successivt försvinner), där utrymme fortfarande fanns för originella och sinsemellan personliga individer, men också för fenomen som numera faller ur ramen för ett strikt hälso- och säkerhetstänkande, eller om man så vill, rationellt tänkande. Ett rökrum, presenterat som det sista offentliga rökrummet i landet, får här symbolisera länken mellan två tider.

Riddarna på Transportcentralen har en verklighetsbakgrund, men ska absolut ses som fiktion. Händelser är modulerade och/eller påhittade, och karaktärerna, även om de är tagna ur verkligheten, är ömsom tillspetsade, ömsom avrundade och har genomgått noggranna namnbyten.

Patrik Söderman bor i Örebro och arbetar där som lärare i svenska på en gymnasieskola.
Författaren kan nås genom förlaget.