90-talets slut, struliga Emily tar studenten i Malmö, och nu är den ljusnade framtiden hennes.


Icke så.

Det glada yuppie-talet är över, nu brister allt fler spekulationsbubblor, fasta jobb ersätts allt oftare av timjobb, och de som har lite ska stramas åt allt mer. Privatiseringen och utförsäljningen av folkegendom och offentliga tjänster bara tilltar, och tio senare slår USA:s stora börskrasch till. De små stramas åt ännu värre, klassklyftorna skenar iväg.


Men livet ska levas så gott det går. Också av trasigvanliga små människor lite i utkanten av ett krackelerade Sverige.


Emily flyttar upp till Sörmland med sin son Ed, och försörjer sig på att rensa landsbygdens allt fler ödehus på kopparrör och annat användbart. När hon är ute på plockarfärd får Ed vara hos mostrarna, Emilys syster Eliana och hennes livspartner Johanna som också har flyttat upp till Sörmland och öppnat en tebutik. Där blir Ed vän med en fotbollsduktig tjej, Lene (med e), som knycker äpplen och visar honom ett spökhus.


En dag ska Johanna följa med på Emilys kopparplockning. De retar sig på varandra, de slåss, och de byter förtroligheter. Och sen kommer de hem igen, Johanna till Eliana, och Emily till Ed.


”Koppar” är tionde fristående boken i Johannasviten, detta unika seriekonstens långtidsprojekt som sedan 2001 följer några personer från barndomen upp till medelåldern.


Patrik Rochlings enastående känsla för den ’banala’ vardaglighetens undertexter tolkas suveränt av Li Österbergs bildkonst. En bok som för varje omläsning öppnar sig mot nya spår och dofter, och som sakta sjunker in hos läsaren.