Patricio bygger en bro mellan Chile, sina upplevelser som landsflyttning och staden Stockholm som är hans nuvarande näste. I dikten ”Gammalmodig kärlek” ger han en glimt av livet och kärlekens villkor. Patricio skriver: ”Ännu tänder vi i natten, när vi ser elden i våra ögon, när de gömda skuggorna trasslar till för att smeka sig.

Bara du min älskade, kan ge fjärilarna näste i dina händer och skratta, mig en ny skär ros, i dina ögon”. ”Långt bort från landet som skapade oss” är andra ord Patricio valt i den boken för att beskriva känslan av sin resa, distansen och en tyst önskan om kärlek.