Pär Hanssons tredje diktsamling är tajt, hård och vacker. Det här är en poet som vågar ta ut svängarna, som drar åt det sentimentala men aldrig blir svulstig.
Pär Hansson rör sig i gränsen mellan stad och skog och vildmark, här finns ett jag som hela tiden befinner sig i denna gräns. Mellan männsika och djur, individ och flock, och alltid djupt in i myllan, skogen, jorden.
Platserna är Vännäs i Västerbotten och Hisingen i Göteborg. Det är dåtid och nutid. Minnen och närvaro.
Barndomsplatsen har en stark dragkraft: "jag har kommit tillbaka, inte för att prata / inte för att umgås / utan för att inom mig fanns ett tvång / att se det här igen"
Efter den förra boken Familjekista, som drog mot prosa, är den här boken tillbaka i Hanssons väl utarbetade lyriska spår. En dikt som alltid är romantisk och rå.
Om en tidig kärlek kan han skriva så här: "Black Sabbath bakom regnskjulet / från ett öppet fönster i maj / Ozzys falsettsång på Älvdala fritidsgård / Det var maskerad och alla / var utklädda, du var utklädd till hora / och ditt ansikte av silver / och ditt ansikte av björklöv".