Det är den 29 september 1938 när en man med bekymrad uppsyn stiger ut ur en svart Volvo PV36 Carioca vid Slottsvägen 9 i Kalmar. Mannen är iförd en mörk ullrock, tämligen lång till växten, och med ett tunt flygigt hår i den färg man ofta benämner cendré, eller i mer vardagliga ordalag, råttfärg. Han är ingen mindre än doktor Gustaf Rådström; provinsialläkare i Kalmar och Eksjö, familjeläkare åt Elin och Harry Stjernborg. En förhållandevis konturlös medelålders man som i en ständig balansgång mellan att undvika risker och göra vittgående eftergifter, i en alltmer oviss tillvaro försöker att agera rättrådigt och besinningsfullt. Elin Stjernborgs missfall tre veckor tidigare var hennes fjärde. Det ingick förvisso i hans profession att värna om patienterna, men han var inte någon själsforskare, och inte heller tillräckligt känslomässigt begåvad för ömtåliga samtal som dessa. På marken ligger en geggig sörja med ruttnande höstlöv i alla tänkbara nyanser av brunt, och luftfartsövningar har just inletts i Sverige genom en total mörkläggning av Stockholm. Känslan av att ett nytt krig närmar sig går inte längre att slå bort.