I nittiosju avsnitt, det kortaste tre rader, det längsta tre sidor, som alla inleds med orden ”Det finns en kvinna” skildrar Péter Esterházy förhållandet mellan en man och hans kvinnor. De är hustru och moder, älskarinna och väninna. Texten kastar sig mellan innerlighet och ironi, mellan djupt allvar och rena skojet. Det är omöjligt att finna en fast punkt i hans skildring av kärlekens och erotikens innersta väsen.

Péter Esterházy är nog en författare som avvisar tanken på att det finns fasta punkter. Det kanske sammanhänger med hans långa erfarenhet av att leva under kommunismen. Och av att leva samman med kvinnor.